Utanför boxen

Publicerad: 2015-01-15

Lagom till jul kom, som vanligt, Svenska Teknik & Designföretagens årliga branschöversikt. Den innehåller alltid lite intressant branschstatistik och nyttiga jämförelser med andra branscher.

Om man koncentrerar sig på arkitektbranschen är tyvärr dock inte branschöversikten någon särskilt uppmuntrande läsning. Arkitektföretagen har under lång tid haft en bra, för att inte säga mycket bra, marknad. Prognoserna för åren framöver är fortsatt goda, arkitekterna kan räkna med stark marknad under lång tid. Trycket på bostadsmarknaden är fortsatt starkt, massor av bostäder behövs. Stora infrastrukturinvesteringar väntar. Behoven i miljonprogramsområdena växer till sig år efter år. Massiva investeringsprogram finns inom vård- och omsorgsområdet. Och så vidare, och så vidare …

Med denna marknad borde arkitektföretagens prisbild och lönsamhet vara gynnsam, men så är det nu inte.

Av branschöversikten framgår det att omsättningen per anställd 2013 var lägre än året innan. Det var dessutom ett trendbrott eftersom årsomsättningen per anställd sjönk för första gången på åtta år.

Inte nog med det. Arkitektföretagens vinstmarginal sjönk från 8,0 % 2012 till 5,8 % 2013. Vinsten per anställd sjönk med i genomsnitt 37 000 kr, vilket innebar ca 1 miljon kr i lägre vinst för ett företag med 25 anställda.

Mitt i högkonjunkturen råder det prispress i branschen. Stillastående eller sjunkande priser pressar lönsamheten. Traditionellt har arkitektföretagen försökt förbättra lönsamheten genom att pressa upp debiteringsgraden. Det har blivit svårare och svårare att åstadkomma och strävandena att få ökad lönsamhet genom höjd debiteringsgrad blir allt mer verkningslösa. Man slår i ett tak som i praktiken ligger runt 80 %. När kostnaderna då, som under de senaste två åren, ökar snabbare än intäkterna är det "kört". Lönsamheten viker.

Det är lätt att enas om att något inte är som det ska på en marknad där efterfrågan är stark och alla har fullt upp att göra samtidigt som priser och lönsamhet pressas. Företagen växer men går sämre och sämre. Sjunkande priser och sämre lönsamhet är symptom. Men vad är orsaken? Är det marknadens funktionssätt? Nej, orsaken står främst att finna i arkitektbranschens affärsmodell.

Man måste nu hitta andra lösningar för att förbättra lönsamheten sägs i branschrapporten och något uppgivet och fantasilöst lanserar man, som en möjlighet, outsourcing av vissa kompetenser utomlands. Det är minst sagt defaitistiskt och inte vad man förväntar sig av en branschorganisation.

Som en andra möjlighet nämner man utveckling av nya affärsmodeller. Det låter sig sägas, särskilt som om man beaktar att arkitektföretagens affärsmodell inte i grunden har förändrats på 50 år. Under den tiden har omvärldsaktörerna utvecklat sina affärmodeller många gånger om.

Problemet för arkitektföretagen, efter årtionden med i grunden samma affärsmodell, är att företagens kunder saknar incitament för att öppna sig för nya affärsrelationer. Dagens villkor och förutsättningar för att köpa arkitekttjänster är marknaden i huvudsak nöjd med. Arkitektföretagens affärsmodell är precis så okomplicerad som kunderna önskar. De sitter nöjda.

Borde det ändå inte gå att åstadkomma lönsam tillväxt? Jo, visst finns det en stor potential till affärsmässig utveckling, men det kräver ett helt nytt affärstänkande som måste ta sin början hos ansvarstagande ledningar i arkitektföretagen.

Det är ledningens ansvar att utveckla affärsmodeller som är mindre konforma och mer särskiljande. Stridsropet måste vara större olikhet. Det är också ledningen som ska se till att hela företaget engageras i en affärsutveckling där affären sätts mer i fokus. Företagens försäljningsorganisation måste utvecklas och en försäljningskultur etableras. Och arkitektföretagen måste bli mer strategiska i sitt marknadsarbete, vara mer selektiva och söka nya positioner och samarbeten.

Att växa med ökad lönsamhet är fullt möjligt, men det kräver att man tänker utanför boxen, vilket ju är precis vad man förväntar sig av en arkitekt.