Svenskt och danskt

Publicerad: 2014-11-25

Nyligen var jag inbjuden att medverka vid de danska arkitektföretagens branschorganisation, Danske Arks, toppmöte om ny branschstrategi. Det var en intressant upplevelse med stora delar av den danska arkitektureliten på plats.

Det visar sig att den danska arkitektbranschen har ett behov av en tydligare och bättre branschstrategi som stärker arkitektföretagen i deras kommunikation och umgänge med marknadens aktörer i övrigt och det omgivande samhället i stort.

Det är inte utan att man blir lite överraskad. Här hemma skriver Arkitektur om dansk våg och om hur dansk arkitektur tar över Sverige. Tidningen Arkitekten publicerar samtidigt statistik om hur framgångsrika danska arkitektföretag är i inbjudna arkitekttävlingar. Så vem är det som behöver en ny branschstrategi?

När vi från svenskt håll försöker beskriva skillnaderna mellan svensk och dansk kultur och arkitekturkontext brukar slutsatserna bli ungefär följande:

• Danmark marknadsför sig tydligt och medvetet som en kreativ nation med stark export av intellektuella tjänster, inklusive arkitektur. Sverige är fortfarande i mångt och mycket en ingenjörsnation.

• Arkitekturens roll i det danska samhällslivet är mer självklar än vad som gäller svensk arkitektur i det svenska samhället.

• Arkitekter finns i många fler positioner i samhälls- och näringslivet i Danmark än i Sverige.

• Danska arkitekter tar för sig mer och agerar starkare än i processen än svenska.

• Dansk arkitektur har en betydande internationell ryktbarhet.

Så vilka behöver vad? Nu visar det sig att de danska arkitektföretagen tycker att de är för ekonomiskt svaga, att affärsutvecklingen går för långsamt och att lönsamheten är för dålig. Man tycker också att strategisk samverkan med andra aktörer kan bli bättre och att arkitektföretagen skulle kunna erbjuda betydligt fler tjänster för att kunna förflytta sig uppåt i värdekedjan. Arkitektföretagen borde kunna ta fler roller och bredda sina åtaganden i olika processer. När det gäller roller och affärer tycker man sig sitta för fast i boxen.

Man tycker också att branschen är för dålig när det gäller att kommunicera arkitekturens värdeskapande betydelse och behöver skärpa dialogen med byggherrar och samhället i övrigt. Det internationella erkännande man anser att man har tycker man också att man skulle kunna få mer ut av.

Därför anser man sig behöva en ny och starkare branschstrategi.

Det är påfallande hur lika behoven är i våra respektive länder när det gäller bransch- och företagsutveckling. Insikten växer fram att det är hos oss själva det börjar. Individens professionalisering och arkitektföretagens affärsutveckling är grundläggande förutsättningar för en bättre positionering på marknaden och en starkare ställning i byggandets processer.

Det kommer aldrig att gå bra att framgångsrikt argumentera för arkitekturens värdeskapande betydelse utifrån en svag eller upplevt marginaliserad egen ställning i processerna. Såväl individer som företag måste vilja utveckling och söka starkare roller. Ett starkt professionellt uppträdande, från individer och företag, är avgörande för argumentationen kring arkitekturens värdeskapande betydelse.

Det är i sammanhanget särskilt intressant att notera att trots en väl förankrad dansk arkitekturpolitik upplever sig den danska arkitektbranschen behöva kavla upp ärmarna och arbeta sig till bättre positioner. Det är värt en tanke. Vi önskar oss alla en nationell svensk arkitekturpolitik värd namnet och den översyn som nu startats inger förhoppningar. Men hur viktig arkitekturpolitiken än är blir den aldrig någon frälsarkrans. Bättre positioner och en starkare roll kommer aldrig av sig självt.

”Blott Sverige svenska krusbär har”, skrev Carl Jonas Love Almqvist. Nu visar det sig att danskarna har stikelsbær - och att de är påfallande lika de svenska krusbären.