Tillbaka på bygget

Publicerad: 2016-05-31

En gång i tiden hade arkitekterna nära kontakt med byggarbetsplatsen. Det ingick i arkitektens åtagande att följa bygget under produktionstiden. Arkitekten besökte ofta bygget och det förekom att man flyttade ut sitt kontor, eller åtminstone delar av det, till byggarbetsplatsen. När DN-huset i Stockholm byggdes 1960-64 hade arkitekten, Paul Hedqvist, sitt kontor på platsen och kunde följa bygget på nära håll.

Därefter förändrades allt. Byggmästarna, kvalitetsmedvetna och nära förbundna med arkitekterna, var på reträtt. Miljonprogramsbyggandet öppnade för nya aktörer och nye entreprenadformer gjorde entré. Byggbolagen fick, genom totalentreprenaderna, ett helhetsansvar. En stor del av byggandet fick därmed nya spelregler och i dessa fanns inte längre någon plats för arkitekterna på bygget.

Det som emellertid direkt orsakade arkitekternas uttåg från byggarbetsplatserna var de nya ersättningsregler som infördes vid mitten av 60-talet. I den gamla arkitekttaxan som försvann i och med att ABK introducerades 1966 föreskrevs att 20 procent av arkitektens arvode skulle utgå under byggnadens produktionstid. Det ingick alltså i arkitektens uppdrag att lägga en femtedel av sin tid på att följa bygget. Nya ABK 1966 innehöll inga sådana bestämmelser. Därmed togs rätten och skyldigheten bort att på nära håll följa bygget. Arkitekterna stred inte heller för att slå vakt om närvaron på bygget. Man hade mycket att göra, och som alltid när så har varit fallet, valde man att krypa in det som uppfattas som yrkets kärna. Man förminskade sin roll och sitt ansvarstagande i byggprocessen.

Sedan dess har arkitekten sällan synts på, eller varit välkommen, på bygget. I den förhärskande, projekterande, arkitektrollen är det oftast fortfarande ett långt steg med många mellanled till bygget. När bygget startar har arkitekten oftast redan lämnat processen och är i full färd med nästa projekt. Det finns förstås undantag, men i många fall sker kontakten med bygget bara när det strular i något avseende.

Och så har vi de byggande arkitekterna, de som medvetet arbetar sig in i en ny, mer omfattande och mer ansvarstagande arkitektroll. Att följa bygget blir då en självklarhet. Anders Bergkrantz och Lasse Vretblad i Arkitektmagasinet Bygg tog ofta på sig stövlarna och åkte ut till bygget av de senaste radhusen i Björkhagen, färdigställda 2015. Att vara närvarande på bygget, diskutera lösningar och lösa problem på plats var en självklarhet.

Längst har dock Cord Siegel gått. Han har helt sonika flyttat ut arkitektkontoret med sina medarbetare Martin Svensson, Nevena Krilic, Anders Gustavsson, Malin Bosrup, Rene Andersson och Ellen Mendel-Hartvig  till det senaste bygget i Västra Hamnen i Malmö, där han bygger hyresrätter och lägenhetshotell, det så kallade Cykelhuset (Klippern 4).

I Cramo-bodar på byggarbetsplatsen sitter arkitektkontoret, ovanpå byggjobbarnas omklädnings- och matrum. När jag är där för att göra en intervju med Cord, kommer hjälmförsedda byggare hela tiden in för att titta på ritningar och modeller. En fråga om hur man ska hantera ytan på ett betonggolv och vilken kvalitet det ska ha löses direkt i ett snabbt samtal med Cord. Det är korta beslutsvägar och arkitektens närvaro på byggarbetsplatsen medverkar uppenbarligen till att risken för stillestånd, som är så förödande för många byggprojekt, blir väsentligt mindre.

Problem som dyker upp löser man genom direkta samtal och snabba ställningstaganden. Man behöver inte vänta på att få besked, jaga människor på telefon eller skicka mejl till människor som inte hinner svara. Det är ingen distans och ingen tidsspillan.

Själv blir jag glad och upprymd över det jag upplever under ett par timmar. Jag tänker effektiv byggprocess och makt över processen. Jag tänker kontroll och närvaro istället för en projekteringsinsats på distans och utan kontakt med vad som därefter sker.

Cord Siegel är en byggande arkitekt, men också en byggmästare. Det kan inte alla arkitekter vara, men fler kan ta rollen och också komma närmare produktionen och bygget rent fysiskt. Att vara projektnomad, rita på distans och ha begränsad kontakt med produktionen har nog sin tjusning och är också en förhållandevis riskbefriad tillvaro. Vill man emellertid få ett större ansvar och mer inflytande över processen, måste man lära sig mer om produktionens villkor och ta klivet ut i byggprocessen.

Jag har hört många arkitekter längta efter en sådan roll. Den finns där, den är inte ouppnåelig och det finns förebilder.

Det här var den sista krönikan före sommaren. Trevlig sommar.