Mellanmjölk

Publicerad: 2014-10-29

Ett nytt inslag i den offentliga upphandlingen av arkitekttjänster är att upphandlare har börjat ange lägsta godtagbara timarvode för olika kategorier av tjänster. Det är uppenbarligen ett resultat av att man tröttnat på den vanvettiga prisdumpning och den underprissättning branschen ägnar sig åt.

Det som nu sker på beställarsidan är ett bevis på att man inte längre tilltror arkitektbranschen förmåga att sätta adekvata priser på kvalificerade tjänster. Timarvoden på 495 kr /tim eller 395 kr/tim får underkänt. Självfallet också tjänster som erbjuds för 1 kr/tim eller till och med 0 kr/tim.

Arkitektbranschen har gått vilse i en spekulativ prissättning och branschorganisationerna framstår som handlingsförlamade och debatterar inte ens längre det som sker. Så visst är det väl då bra att beställarna själva säger att lägsta godtagbara arvode för en ansvarig arkitekt är 850 kr/tim och för en handläggande arkitekt 700 kr/tim. Eller??

Man kan tycka att det är bra att de värsta avarterna av underprissättning inte längre godtas av köparna av arkitekttjänster. Synd bara att det inte är branschen själv som förmår att ta krafttag och städa undan de värsta avarterna. Sveriges Arkitekter har exempelvis etiska regler som reglerar även det affärsmässiga uppträdandet. De reglerna skulle kunna användas, men är i praktiken satta ur spel.

Att beställarna nu sätter vad som är lägsta godtagbara timarvode kan närmast beskrivas som affärsmässig tvångsförvaltning av branschen. Arkitektföretagen håller på att tappa förmågan att sätta pris på sitt eget arbete.

Att köparen ensidigt sätter priset har vi inte sett sedan 70-talet då Byggnadsstyrelsen mer eller mindre enväldigt bestämde timarvodenas storlek. Skillnaden är att då handlade det om att sätta ett tak för timarvodet. Nu bestämmer beställarna istället ett golv. Har det gått framåt?

En ofta förbisedd anledning till prispressen i den offentliga upphandlingen är att arkitektföretagen vet att de flesta prissätter på ungefär samma sätt. Vetskapen att prisskillnaden oftast är minimal är i sig en faktor som triggar prisdumping. Man frestas att gå ner i pris eftersom man anar att de flesta ligger inom ett väldigt trångt prisintervall. Det är helt enkelt branschens oförmåga att skapa differenser i sin prissättning som leder till prispress. Alla vägar bär till mittfåran.

Resultatet av den självpåtagna prispressen är att vi riskerar att få enhetspriser på arkitekttjänster, vilket i sig är riktigt, riktigt illa. Att sätta enhetspriser på intellektuella tjänster vilkas värde alltid skiljer sig åt, är att skicka arkitektbranschen årtionden tillbaka i affärsutveckling. Just nu går vi mot en likriktad prissättning, inte mot en mer differentierad. Det är att gå baklänges in i framtiden.

Nu vet man i allt fler upphandlingar vad prislappen är. Alla kommer att offerera samma pris. Det är nämligen meningslöst att offerera ett högre timarvode än det meddelade enhetspriset eftersom man nästan aldrig blir belönad för bättre kompetens, förmåga eller erfarenhet. Facit finns där och det är bara att rätta in sig i ledet. Att 850 kr/tim för ansvarig arkitekt eller 700 kr/tim för handläggare är på tok för lågt är inte det största problemet. Det är istället att arkitekttjänster inte längre alltid prissätts i en fri process på en marknad där arkitektonisk förmåga och problemlösningskapacitet värderas högst.

Nu håller vi att få enhetspriser på intellektuell förmåga och kapacitet. Standardiserad prissättning har man på bulkvaror, inte på kunskapstjänster. Priset på mellanmjölk tycker vi ska vara enhetligt, men arkitekttjänster?

Arkitektföretagen måste återerövra sitt ansvar för en fri och differentierad prissättning på adekvata nivåer och nu ta utvecklingen på allvar. Vilka vill sluta sig samman och göra något åt eländet? Det är dags för ett branschuppror både mot dumpning och mot enhetspriser.